Jag har en ny låt som kommer ut på Spotify och iTunes nu på Måndag men den finns redan på youtube med en så kallad lyric video som jag låtit få gjord. Låten heter "Jag är ett tomt skal" och är min första och vem vet, kanske sista låt på svenska. Jag gjorde den redan 2013, jobbade lite extra på den för ett år sedan och hade planerat att den skulle få vara med som ett bonusspår på ett kommande släpp i höst. Lät den bli remixad av en skitduktig kille som kallar sig Eros White som gjorde ett jättebra jobb och ändå behöll mitt egna arrangemang på låten. När jag fick tillbaks remixen så kände jag att den nästan blev lite för bra för att vara ett bonusspår och rådfrågade 5 vänner som fick mig att vilja ge ut den ensam. Perfekta låten för ett deppdisco och alla som har upplevt obesvarad kärlek kanske kan relatera till bitterheten. Vill bara tillägga att det blir bättre även om det inte känns så då.
Idag är det exakt 10 år sedan jag tog tåget till Karlstad för att sjunga in Sacred Illusion. Kanske låter lite konstigt att ge en låt som inte gjort bättre ifrån sig den här uppmärksammade dagen, men för mig är det som att gå igenom ett fotoalbum av erfarenheter.
Sommaren 2007 så föddes idén när jag under mina sena kvällssamtal med min kära vän Mattias diskuterade allt mellan himmel och jord som vanligt, men även min syn på förälskelse. Hur det mer eller mindre bara är en kort illusion. Att hur att bli kär bara är en tillfällig grej, som feber, att det går över. En sorts resa men att man står kvar ensam när resan är över. Ja ni fattar när ni hör låten, ni som inte redan gjort det.
Melodin på refrengen var faktiskt lite annorlunda när jag åkte in till studion, så den ändrades av Peter i sista sekund, därför la han bakgrundssången som vi lät vara kvar. Kanske någon falsk ton där från mig, men jag hade svårt att glömma den "gamla melodin" och var egentligen väldigt grön när det gällde musik.
Sacred Illusion blev trots att jag inte kände att den låt som musik jag själv ville göra rätt omtyckt av vänner, bekanta och min sociala krets online, så den fick ganska stor spridning. Det gjordes remixer från Mattias Lennartsson (inte släppt), Oscar Södros och sist men inte minst min favoritremix av Sky Keith som även fick ett fint omdöme i en recension i Göteborgsposten.
Jag åkte ganska så strax därefter iväg till Uppsala för att spela in en musikvideo med ett gäng på Uppsala Universitets-TV som ville spela in en musikvideo till låten med mig. På noll i budget så var vi egentligen bara så kreativa vi kunde. Jag blev rätt nöjd för stunden och ett promotionbolag i Hollywood hittade videon på youtube och ville sätta några killar på att klippa om videon för att ha med den på sina promotion-DVD:er som spreds över jorden. Den billiga videon fick ett litet lyft och efter ett tag så delades den från Australienska, Tyska, Franska och Ryska DJ's i olika spelningslistor online. En rolig upplevelse, men videon finns inte uppe på mina kanaler för att se nu, då jag ärligt erkänner att jag tycker den är pinsam. Kanske vid 20årsjubileet? Det ser dock ut som att man kan bli medlem på några ryska b-sidor och ladda ned den för en kostnad senast jag googlade. Gör inte det ;)
Jag har tillfälligt laddat upp hela singeln med originalversionen och 3 remixer på mitt Soundcloud-konto och där kan ni för stunden ladda ned mp3:orna gratis om ni vill. Det är inte det lättaste bara. Man får klicka in på min sida och välja fliken "Tracks" och på varje enskilt spår får man trycka på de 3 punkterna för fler alternativ och välja "download".
I dagarna så var det 20 år sedan ett för mig personligen väldigt betydelsefullt album släpptes även om jag inte upptäckte det förrän 3-4 år senare och blev helt trollbunden. Albumet GIRL av Dannii Minogue är ett album som inget annat och i hennes karriär var det en stor förändring i både image och sound. Med inslag av trance, techno, house, drum and base och eurodance m.m har detta album en dynamik i sitt sound och hennes sång som är nära på atmosfärisk. Jag kunde lyssna på skivan, blunda och inbilla mig att jag var i en annan värld. Speciellt på spåret Everybody Changes Underwater.
Det var låten och musikvideon till All I Wanna Do som fick mig att öppna upp ögonen för det här albumet och Dannii. Men låtar som So In Love With Yourself, andrasingeln Everything I Wanted och Am I Dreaming, ligger utöver Everybody Changes Underwater mig extra varmt om hjärtat. Däremot finns det nog inget med albumet som inte ligger mig varmt om hjärtat. Minsta favoritspåret är nog dock Movin' Up, en cover på Dreamworld. Inte för att det är ett dåligt spår i sig, jag har nog bara tyckt att det inte hade samma mogna sound som resten av albumet och hör hemma mer i dom tidigare inspelningarna av skivan tillsammans med bonusspåren Someone New och Keep Up With The Good Times som också är nära besläktade till spåren på albumet 1995 Sessions.
Min största guilty pleasure låt finns även på albumet, på originalutgåvan i form av ett gömt spår. Coconut, en cover på Harry Nilssons klassiker. Dannii spelade in den för albumet som som senare släpptes som 1995 Sessions med producentduon DNA men den remixades av Flexifinger för GIRL och den är det roligaste och skönaste spåret på samma gång. "Now let me get this straight! BANG!" Låten blev så populär på klubbar att den släpptes som singel i Australien och är idag en fanfavorit.
En låt som man inte kan förbise när man talar om GIRL är Disremembrance. Låten anses vara en av Danniis klassiker och man har utgått ifrån detta spåret för att sätta känslan på resten av albumet.
Jag kan prata om albumet i all evighet, men det tänker jag inte göra. Från specialutgåvan kan man även höra Trouser Enthusiasts Cloud Nine Mix av låten Heaven Can Wait som var tänkt som andrasingel vid ett tillfälle. Fullkomligt älskar den remixen.
Jag är just nu hemma från jobbet med ryggproblem jag haft sedan innan påsk som inte vill ge med sig... Som sagt haft ont en tid men knatat på ungefär som vanligt med tanken att det ska gå över om man rör på sig. Det har det ju inte gjort, tyvärr. Smärtan har lett till att jag är sur och frustrerad. En fråga som "Hur går det med ryggen?" från samma person som frågade igår gör mig galen. Samtidigt som många i min vardag plötsligt har blivit ryggexperter och vet exakt vad jag ska och inte ska göra. Suck!
Nu vill jag inte gå in på detalj i min situation men jag har i alla fall varit hos en kiropraktor och blivit justerad, har tid hos en naprapat samt sjukgymnastik. Är för tillfället hemma från jobbet då jag har försökt att undvika tunga lyft m.m. men det har inte fungerat särskilt bra i min återhämtning. Så jag är varken mycket bättre eller sämre än vad jag var förförra veckan. Jag tvivlar på att mitt svar på frågan "Hur går det med ryggen?" kommer se mycket mer annorlunda ut i morgon än idag och igår. Trots all välmening.
Jag har varit ute och gått en hel del och helst i skogen har jag blivit rekommenderad av sjukgymnast. Ganska mysigt fram tills jag stötte på en orm igår! Vägen tillbaka är tuff på flera sätt.
Den 5:te September 2015. Exakt två år sedan idag. Jag hade bara några dagar tidigare kommit hem från en underbar resa till London och Manchester där jag fått uppleva en dröm jag haft om att se Dannii Minogue uppträda live. Jag fick se henne två gånger och fick även träffa henne snabbt i London. Jag var euforisk efter resan.
När jag kom hem så skulle mamma in på sjukhuset för planering av sin höftoperation hon väntat länge på men blev inlagd eftersom hon var så dålig. Det var bara bra att hon fick hjälp. Ingen oro. Jag och min ena syster hälsade på mamma på sjukhuset den 3:e eller 4:e September och mamma såg så pigg och frisk ut när hon hade fått hjälp. Vi satt och pratade som vanligt och jag var euforisk efter resan och fick dela med mig av det här med henne. Min syster och jag var glada över att mamma såg så pigg ut och åkte och köpte oss varsin latte på hemvägen. Glada och nöjda. Mamma fick hjälp och såg redan så mycket piggare ut.
Den 5:e September kom och jag satt hemma ensam och var ledig när min bror ringde mig och sen ringde vi alla syskon varann kors och tvärs. Mamma hade ringt och bett oss alla komma in. Klumpen som satte sig i magen var obeskrivbar. Så himla overkligt. Vad ville hon oss på detta sättet? Överdriver hon med nåt och vill vara dramatisk? Är det cancern som är tillbaks och spökar? Tankarna snurrar och det tar inte många minuter innan vi 4 syskon är samlade i en bil påväg mot Arvika...
Jag var så rädd för vad som väntade... När vi närmar oss rummet där mamma satt på sin säng så pigg och glad bara nån dag innan kommer man in och hon sitter där i sängen på samma vis men blicken är förändrad och hon ser sammanbiten ut. Vi sätter oss runt henne och hon går rakt på sak och berättar... Det är cancer och det är obotligt.
Den dagen innan när jag och min syster var och besökte mamma är som jag vill minnas henne. Värdesätter att vi fick den gången tillsammans och att jag fick dela med mig av min upplevelse med henne. Efter den 5:e September blev våra möten annorlunda och klumpen i bröstet försvann aldrig riktigt. Mamma ville hålla diagnosen hemlig och vi fick inte gråta. Världens tuffaste skådespel, men mamma var stenhård och ville verkligen leva utan sorg. En inspirerande styrka som jag både hatar och beundrar.
