Som jag skrev här om kvällen var jag inte så jättesugen på att åka till Göteborg för att skriva på papper och få information m.m om det nya jobbet i Måndags men vad gör man inte för att ge ett gott intryck? Ingen av mina vänner kunde följa med och göra det till en trevlig road trip och jag var dessutom sjuk trots att febern hade lagt sig.
Det lustiga var att på grund av all sömn på Söndagen för att vila bort sjukdomen så var det fullt omöjligt för mig att somna när jag väl skulle det. Klockan var efter 5 på morgonen sist jag kollade på klockan och väckarklockan ringde 7:30. Det var inget annat än att hoppa upp och vakna till liv och göra sig i ordning för att köra 28 mil ner till Göteborg. Trots den dåliga vintern så var min bil genomfrusen och jag fick knappt upp dörrarna så trots att jag planerat ha god tid på mig så kom jag fram till jobbet 12:45 ungefär och hade avtalad tid 13:00.
Klockan i bilen stod på 13:13 när mötet var klart och jag var ett vrak. Inte att jag skulle somna eller så, men huvudet sprängdes, det tryckte från bihålorna och ut i öronen. Jag ville bara hem! Så jag körde hem direkt. Stannade på en Statoil lite utanför och köpte mig en kaffe innan jag åkte vidare, stannade i Årjäng och köpte en korv och en dricka och körde vidare. Klockan 18 prick var jag hemma och jag lade mig på soffan direkt men kunde inte somna för jag var inte trött. Jag var bara hemskt slut. Såg på en film som gick på TV innan jag somnade närmare 20-tiden. Vaknade vid midnatt och febern var tillbaka.
På nyårsafton när jag vaknade var febern borta men fortfarande hemskt förkyld så jag beslutade mig för att jag inte skulle fira nyår utan fokusera på att ta det lugnt och bli frisk. Planerade middag med mamma under nyårsdagen istället om jag kände mig bättre, tackade nej till middag hos min syster Sophie och att åka bort till Malin m.m för att stanna hemma och bli frisk.
Min kära vän Emelie lyckades få ur mig ett "Jag kan komma bort till er vid 23 och vara med och skåla vid tolvslaget men jag orkar inte en helkväll." vilket gick över till att hon och tre till ville bli skjutade en bit bort mot betalning, och bli hämtade. Det var så enkelt som från punkt a till b och jag skulle kunna åka hem emellanåt. Det blev inte så enkelt dock… Först när de ville att man skulle komma är ingen klar för att åka, sen vill de kolla en fest hos grannen där bråk nästan utbryter innan vi åker mot en fest i skogen. Väl där är klockan 23. Jag väntar i bilen medans de tar reda på om de vill stanna och det tar dem 50 minuter att inse att de inte vill vara där men då får vi stanna för att se raketerna.
Då ville en av passagerarna ta vägen om Arvika hem för att äta mat på ett ställe. Jag gick med på att ta omvägen om Arvika hem då jag faktiskt hade fått 400 kronor.
När vi kommer till Arvika ska vi först in till en av passagerarna och hämta mer öl, sen åker vi till Emelies kompis mamma och sitter där innan vi åker vidare för att äta. Stället de ville på var stängt och det var en jävla volym på diskussionen i bilen om vart vi skulle åka så det slutade med att jag skrek åt dom. De åt pizza på ett ställe som var öppet medans jag satt i bilen och väntade. Jag fick följa med men jag ville inte. När de väl kommer tillbaks till bilen så stack vi hemåt mot Charlottenberg.
En person somnade under tiden medans två ville åka och bada badtunna. Min vilokväll och mitt humör var iofs redan förstört så jag gick med på att köra dit en sväng för som regel brukar aldrig någon bada särskilt länge av min erfarenhet. Killen som hade badtunnan hade somnat och ett barn var ensamt uppe med två fulla bekanta vilket fick mig väldigt illa till mods att vara där överhuvud taget så jag satte mig i bilen och väntade. Med oro för den mycket smala grusvägen med diken på var sida där vi var tvungna att backa ut bad jag Emelie att gå bakom bilen och ge mig anvisningar medans jag backade ut men det ville hon inte utan hon satt i bilen och kikade ut på passagerar sidan och sa hur jag skulle svänga medans jag svarade "Jag kan inte fortsätta mer dit då kör jag i diket" vilket hon insisterade på medans jag körde fast i diket. Så ut fick dom tre och knuffa på medans jag körde upp igen. Sen fick vi backa ut precis så som jag sa från första början. Ibland är jag förvånad över mitt tålamod. Jag var i alla fall hemma någon gång efter 4:00 .
Vaknade av att Therés ringde mig när klockan var närmare 14 och ville hämtas, skjutsas och hämta hennes bil. En mycket mer tacksam person att köra på i nyktert tillstånd men jag mådde skrot. Förkylningen är definitivt inte borta och dygnsrytmen är helt ur balans.
Jag vill härmed säga att jag inte kommer vara chaufför något mer. Inte fyllechaufför i alla fall för det är det värsta att köra runt på som finns oavsett hur bra kompisar man är.
Gott nytt år på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar