Hemflytt och Födelsedag

Klockan är strax efter 23 en Torsdagkväll i början av Juli. Idag har jag ägnat hela dagen åt soffan och TV-serier för att bli av med en ihärdig förkylning. Ska alldeles strax gå och lägga mig. I morgon är det jobb som gäller! I påsk som var flyttade jag hem till Värmland... Jobbet jag hade i Göteborg kändes riktigt otrevligt och boendedelen var en egen historia. Jag flyttade av helt fel anledningar till att börja med och att komma hem till mina vänner igen känns som rätt beslut. Flyttade rakt in i en mysig lägenhet och hann knappt vara ledig i två veckor innan jag fick jobb, så nu har jag jobbat mer än heltid sedan början av Maj. Trots det så är a-kassan jobbiga mot mig. Det är nästan ett deltidsjobb utöver jobbet i sig att tillfredsställa deras behov och ändå får man inget av dom. Börjar fundera på om jag verkligen vill vara med i a-kassan längre. I Tisdags fyllde jag 26 år, vilket kom förvånande snabbt. Som jag sagt till de flesta fyllde jag "23" ;-)

Back on track

Gud vad dålig jag är på att bli Göteborgsbo. Här sitter jag på tåget på väg hem till familjen och vännerna igen. Ledig i fyra dagar som jag kanske borde lägga på att ordna med saker och börja gymma igen men istället får jag panik när solen skiner och jag är ensam i mina vårkänslor. Vill ju sitta i solväggen med en kaffekopp hos någon av mina vänner hemma. Inte fara runt på urinluktande spårvagnar som någon myra i en myrstack. :-P
Jag är ledsen mina kära göteborgspolare men jag kommer inte bli en lycklig göteborgsbo.

Turning point

Här var det plötsligt Mars! :-)
Jag ligger på soffan hemma hos mamma i Värmland efter en trevlig kvälls umgänge med Emelie L. Fick med mig att folk som läser bloggen hör att det går dåligt för mig i Göteborg och det har självklart inte varit den perfekta starten. Det börjar vända dock då boendedelen har löst sig och flera underbara människor börjar förgylla min vardag. Visserligen känner jag att det nog inte riktigt kommer att bli hemma men jusr nu får det vara det. Kommer iallafall bli otroligt skönt med ett eget ställe nu framöver.

Min absoluta favoritparfym

När jag var 16 år och tillsammans med Y så hittade jag en parfym som luktade frisk sommar och att vara nykär. Jag vet inte vem jag var mest kär i, honom eller parfymen.

Parfymen har kommit och gått hos mig i perioder under åren men nu när jag bor med Niklas som är parfymkillen nummer #1 så fick jag ett sug att beställa hem den. Nu inser jag att den nog dessvärre har utgått!!!!! Hittade en sida som fortfarande sålde den, beställde två flaskor. En för bruk och en som jag typ ska spara i all evighet om den verkligen har slutat tillverkas.

Parfymen jag pratar om är Calvin Klein's "Crave".

Surrealistisk

Den här veckan har varit minst sagt surrealistisk. I Söndags blev jag av med mitt boende lite hastigt sådär. Men det var ganska väntat att det gick mot sitt slut då det inte fungerade något bra.
Jag blev i alla fall räddad av ett par underbara vänner som låter mig flytta in hos dom tills jag hittat mig något eget, och från och med nu letar jag inga inneboendemöjligheter. Det var verkligen inget för mig. Speciellt inte i en jobbig stund som denna när jag saknar alla där hemma. Vill gärna kunna dra mig undan och vara för mig själv

"Give me a kiss now all!"

En av mina absoluta favoritartister Annie som jag ser upp otroligt mycket till har gjort det igen. I sin senaste utgivning tar hon hjälp av Bjarne Melgaard på låten Russian Kiss, producerad av Richard X. Med ett starkt meddelande och en protest till brotten mot mänskliga rättigheter i Ryssland just nu. Som tillexempel att få kyssa vem man vill som inte är en självklarhet, utan numera straffbart.
Till singeln som finns ute på iTunes, finns en video gjord av Richard Kern. Se den här nedanför.
Delar av intäkterna från singeln går till organisationen allout.org

Och för övrigt. Låten är riktigt grym! Köp den, lyssna, dansa, ha en fantastisk Lördagskväll och Shake a fist for the russian kiss!

Här är Annie med Russian Kiss:

Älskade familj

Idag fyllde min fina syster Emelie 35 år! Grattis till dig syrran!

Antistress

Idag har jag t.o.m skickat arbetsansökningar till hemtrakterna då jag känner i hjärtat att det här inte är min väg. Iofs sökte jag fler jobb här också, flera som skulle vara riktigt roliga att få. Jobbet jag har nu är ju trots att det är halvtid inte helt bra för mig med stressen och allt. Igår när jag hade en dålig dag och jobbade tills svetten rann så fick jag ändå höra "Det är under all kritik för långsamt" från min chef. Är det dit hela arbetslivet är på väg? Jag hoppas inte hela världen ser ut så, för min kropp orkar inte längre och jag är bara 25.

Idag har jag inte gjort mycket alls, så när jag blev rastlös och behövde bli av med energi ikväll gick jag och gymmade ensam för första gången i mitt liv. Sprang ett tag, körde lite av ben, armar och kärlekshandtag. Att jag var där ensam visade sig att jag var dålig på pauserna och tog ut mig rejält så jag höll faktiskt på att tuppa av samtidigt som jag ville spy när jag väl kom in i omklädningsrummet. Satt med huvudet i knäet ett bra tag innan jag kunde pallra mig vidare. Klen som jag är! Men de som jobbade på gymmet påstod att det var positivt att jag pressat mig över gränsen själv utan PT. Men nästa gång ska jag ha en banan redo i väskan, för jag vill inte riktigt hamna där igen.

Ikväll tatuerade de sig i Paradise Hotel. Åh vad sugen jag blev på att tatuera in något mer!!

En usel dag

Jag är rätt besviken på Göteborg... Folk har ont om tid att umgås och de nya människorna jag stöter på här är rätt otrevliga, sura och griniga. Jobbet jag har är inget annat än det som finns där hemma... Livet som inneboende är inte alls något för mig, och att få en lägenhet är långt från lätt. Jag väntar och längtar tills att allt är över och jag får flytta hem igen och bli gammal på mitt sätt utan andras krav på vad man ska tycka och tänka... Jag är mycket friare i "hålan" än vad jag är i den här hönsgården.
Jag vaknade ledsen idag och på jobbet kändes det nästan lika illa som det gjorde i våras, som att jag inte har lärt mig någonting utav det gångna året. Jävla skit!

// En som aldrig kommer passa in vart han än befinner sig...

Tvättar och söker jobb

Sitter vid köksbordet med min macbook med en kopp kaffe nära till hands, vilket har blivit lite av min plats här i lägenheten. Min tvättid har precis tagit slut men jag har en maskin kvar på tork som ska bli klar innan näste man har något att torka.

Jag försöker för övrigt söka lite jobb då jag måste eftersom mitt nya jobb endast är på 50% men det är ju ett hav av jobb som inte erbjuder mycket mer som annonserar vilket är så tråkigt att bläddra igenom...

Att bara jobba 50% är delvis slappt men när jag inte har mitt eget hem och har flyttat en såpass bit till en ny vardag så känns det som att jag har lite för många timmar att spendera och för få timmar att tjäna pengar vilket är det jag vill. Anyway...

I morgon efter jobbet ska jag och kombon åka iväg på Ikea och handla gardiner bland annat till mitt rum. Yay! Och på kvällen kommer J och gör mig sällskap. Inte fel, än om han tror att jag vill slå honom snart p.g.a hur han pushar mig på gymmet.

För övrigt så har Dannii Minogue's syster en ny singel ute.

BRAK!

Måndag igen, äntligen säger jag efter en ganska värdelös Söndag. Har jobbat 6-11 idag och det har varit en helt okej dag förutom att mina byxor sprak i sömmen i baken under ett tungt lyft. Lät som ett rejält BRAK!

Helgen har med undantag för en rastlös och tråkig Söndag, varit underbar. På Fredagkvällen lagade Niklas middag som vi handlade ihop och sen kom J som planerat och vi åt mat, drack vin och pratade och hade det väldigt trevligt.

På Lördagen var det dags för gym igen och trots att jag var rätt så öm av Torsdagens gymmande så körde jag på rätt bra. Vilket resulterade i en ännu ömmare mig. Spenderade några timmar under dagen med att leka i Logic Pro X innan det blev dags att röra mig mot Beccie där vi spelade Alias och hade det riktigt trevligt innan vi gick till Bee. Stannade inte kvällen ut dock då stället kryllade av hipsters... Men vi hade trevligt ändå.

Igår morse fick jag rulla ur sängen med den träningsvärken jag hade! Men det känns härligt ändå att det känns i kroppen. Nu är det snart dags för att gymma igen. Funderar på att ta en power nap innan. Det här med att gå upp 04:20 på morgonen är inte min grej. Speciellt inte när man håller på att flyga genom taket av rädsla då Niklas står i mörkret och väntar på att toan ska bli ledig. Jag förklarade mig vaken efter den incidenten!

Jo, igår när jag hade som mest tråkigt kollade jag på filmen "Den Bästa Sommaren" med Kjell Bergkvist. När filmen var slut fick jag för mig att kolla vad tjejen som spelade Annika (Rebecca Scheja) gjorde idag. Jag hade inte en aning om att det var hon som utgjorde 50% av duon i Rebecca & Fiona. Hon blev inte hora då, trots allt ;-)

I prayed so hard that rain would come to calm down the flames but now they've won

Idag har jag inte alls gjort mycket faktiskt. Jobbade 6-11 och det gick kanonbra på jobbet idag vilket känns bra efter gårdagen som gick mindre bra.
På vägen hem gick jag inom Super Sushi som gör världens goaste och billigaste sushi i stora bitar. Det känns som värsta rånet! Tog med mig 11 stora bitar hem och satte mig med dom och myste. Okej de sista 4 bitarna var nog inte nödvändiga men gott är det.
Därefter tog jag en timmes powernap som gick sådär, då två hundar hoppade upp och ner ur min säng och till slut hade en av hundarna med ett hundben som han slet i med tänderna så det skakade i hela mig. Ja, man ska ju inte sova på dagen i alla fall så upp och hoppa.
Pratade med Emelie i telefon nyss och det känns så tråkigt att man valt ett liv utan henne som med så många andra av mina vänner ska jag börja dela min tid på någon enstaka helg man åker hem. Emellanåt så vet jag inte alls vad jag gett mig in på om jag ska vara ärlig...
Jag har gått ned nästan 4 kg sedan jag flyttade ner också vill jag tillägga och det har gått drygt en vecka. Att jobba igen gör mig gott!

Stressblogg...

Igår kväll fick jag ett infall och köpte Logic Pro X i App Store eftersom suget att göra musik växt sig starkare på senaste tiden. Och vilken tid är bättre att skriva låtar än när man känner hjärtesorg. Saknar er mina vänner! Än så länge leker jag bara för att lära mig mer om programmet men det kan ju bli något av det också. Första grejen jag slängde ihop lite oseriöst i Orion efter en snabbkurs av min kära vän Mattias sommaren 2009 så blev "The One For Me" till som fortfarande ingen har fått höra demoversionen av förutom mig och Olof som remixade låten förståss. Den här versionen låter bättre om originalet förblir ohört.



Nu ska jag springa iväg till spårvagnen för att åka hem och fika hos Johan. Antar att det blir lite musikprat hemma hos honom. ;-) Ska fortsätta dagen med att lyssna på Sophie Ellis-Bextors nya skiva nu när jag sticker iväg. Älskar den!

"She keeps them alive long after they've died"

Arbetsveckan kom mot sitt slut och helgen har spenderats med vänner. Först spenderade jag Fredagskvällen med min inspirerande vän Dan. På Lördagen, igår med andra ord, sov jag chockerande nog till 10 och njöt av att bara vara innan det blev att göra sig i ordning för kalas.
Klockan 18 var det födelsedagsfirande av Mattias, som bjöd på smörgåstårta, princesstårta och välkomstdrink. Var där till närmare halv 2 när jag var tvungen att ta en buss in till stan. Då blev det beebar med andra kompisar av en slump den sista timmen det hade öppet och natten blev ganska sen. Men trevligt var det allt som allt.

I morgon släpps Sophie Ellis-Bextors femte soloalbum Wanderlust. Istället för att hålla sig till enstaka låtar på sina album så har hon nu gått fullt ut med att producera skivan med ett band i studio istället för elektronisk musik. Något jag i många fall inte skulle föredra men jag är ett stort fan av Sophie sedan Groovejet var färsk och lyssnar mycket på alla hennes skivor.
Från vad man kan höra i den här trailern från albumet så känner jag att jag kommer storböla till flera låtar på den här skivan i morgon. Så otroligt vackra melodier och snygga produktioner. Jag kommer säkert att relatera det här albumet till den här tiden då jag lämnade mina vänner och min familj i all framtid, och det är de jag kommer tänka på när tårarna rullar.

Väl på plats...

Sitter i TV-soffan hemma där jag bor inneboende nu medans kombon är ute och går med sin hund. Gjorde första arbetsdagen idag och ville verkligen inte komma försent dit vilket innebar att jag gick upp klockan 4 i morse. Det gick rätt så fint men jag fick inte alla timmar sömn jag behövde så det känns om man säger så. Jag har sovit en timme nu i eftermiddag, inte mer eftersom jag vill somna ikväll också. Har en jättejobbig huvudvärk som inte vill ge med sig och ser fram emot att den här dagen "är över" och en god natts sömn. I morgon riktar jag in mig på att jag hinner om jag ställer klockan på 5.
Nu kom kombon hem igen. Han är rätt schyst och lättsam så det gör det iofs lättare att bo tillsammans med någon efter att ha bott ensam i stort sett sedan man var 16 med några få undantag.
Jag har inte träffat någon av mina vänner i Göteborg än vilket inte direkt hjälper. I morgon får jag försöka våldgästa någon efter jobbet för annars blir jag galen om jag inte får umgås med någon jag känner… Nu ska jag kika på Det Stora Fyndkriget, det brukar jag göra "hemma" så det är lika bra att börja känna sig hemma här.

Jag har allt lite tur också

Packar lite, umgås lite, gråter lite, ser på TV lite, äter lite, sover lite. Packar lite, gråter lite, skrattar lite, äter lite, ser på tv lite, umgås lite. Handlar lite, äter lite, umgås lite….

Ungefär så ser det ut just nu. Jag förbereder mig inför Lördagen då jag och brorsan ska köra ett flyttlass till mammas förråd bland annat. Jag tycker det är vemodigt emellanåt och glädjer mig emellanåt. Ser för det mesta fram emot att den här tiden är förbi. Då det inte finns mycket njutning i att flytta och börja på nytt jobb för mig. Nervös och orolig som jag är.

Igår var min systerdotter Nathalie här och pekade ut nästan alla mina möbler m.m. för att låna till sin första lägenhet vilket hjälper mig väldigt mycket då jag slipper krångla med att få in allt i mammas förråd. Jag har allt lite tur också! :-)

Min road trip och mitt nyår

Som jag skrev här om kvällen var jag inte så jättesugen på att åka till Göteborg för att skriva på papper och få information m.m om det nya jobbet i Måndags men vad gör man inte för att ge ett gott intryck? Ingen av mina vänner kunde följa med och göra det till en trevlig road trip och jag var dessutom sjuk trots att febern hade lagt sig.
Det lustiga var att på grund av all sömn på Söndagen för att vila bort sjukdomen så var det fullt omöjligt för mig att somna när jag väl skulle det. Klockan var efter 5 på morgonen sist jag kollade på klockan och väckarklockan ringde 7:30. Det var inget annat än att hoppa upp och vakna till liv och göra sig i ordning för att köra 28 mil ner till Göteborg. Trots den dåliga vintern så var min bil genomfrusen och jag fick knappt upp dörrarna så trots att jag planerat ha god tid på mig så kom jag fram till jobbet 12:45 ungefär och hade avtalad tid 13:00.
Klockan i bilen stod på 13:13 när mötet var klart och jag var ett vrak. Inte att jag skulle somna eller så, men huvudet sprängdes, det tryckte från bihålorna och ut i öronen. Jag ville bara hem! Så jag körde hem direkt. Stannade på en Statoil lite utanför och köpte mig en kaffe innan jag åkte vidare, stannade i Årjäng och köpte en korv och en dricka och körde vidare. Klockan 18 prick var jag hemma och jag lade mig på soffan direkt men kunde inte somna för jag var inte trött. Jag var bara hemskt slut. Såg på en film som gick på TV innan jag somnade närmare 20-tiden. Vaknade vid midnatt och febern var tillbaka.

På nyårsafton när jag vaknade var febern borta men fortfarande hemskt förkyld så jag beslutade mig för att jag inte skulle fira nyår utan fokusera på att ta det lugnt och bli frisk. Planerade middag med mamma under nyårsdagen istället om jag kände mig bättre, tackade nej till middag hos min syster Sophie och att åka bort till Malin m.m för att stanna hemma och bli frisk.
Min kära vän Emelie lyckades få ur mig ett "Jag kan komma bort till er vid 23 och vara med och skåla vid tolvslaget men jag orkar inte en helkväll." vilket gick över till att hon och tre till ville bli skjutade en bit bort mot betalning, och bli hämtade. Det var så enkelt som från punkt a till b och jag skulle kunna åka hem emellanåt. Det blev inte så enkelt dock… Först när de ville att man skulle komma är ingen klar för att åka, sen vill de kolla en fest hos grannen där bråk nästan utbryter innan vi åker mot en fest i skogen. Väl där är klockan 23. Jag väntar i bilen medans de tar reda på om de vill stanna och det tar dem 50 minuter att inse att de inte vill vara där men då får vi stanna för att se raketerna.
Då ville en av passagerarna ta vägen om Arvika hem för att äta mat på ett ställe. Jag gick med på att ta omvägen om Arvika hem då jag faktiskt hade fått 400 kronor.
När vi kommer till Arvika ska vi först in till en av passagerarna och hämta mer öl, sen åker vi till Emelies kompis mamma och sitter där innan vi åker vidare för att äta. Stället de ville på var stängt och det var en jävla volym på diskussionen i bilen om vart vi skulle åka så det slutade med att jag skrek åt dom. De åt pizza på ett ställe som var öppet medans jag satt i bilen och väntade. Jag fick följa med men jag ville inte. När de väl kommer tillbaks till bilen så stack vi hemåt mot Charlottenberg.
En person somnade under tiden medans två ville åka och bada badtunna. Min vilokväll och mitt humör var iofs redan förstört så jag gick med på att köra dit en sväng för som regel brukar aldrig någon bada särskilt länge av min erfarenhet. Killen som hade badtunnan hade somnat och ett barn var ensamt uppe med två fulla bekanta vilket fick mig väldigt illa till mods att vara där överhuvud taget så jag satte mig i bilen och väntade. Med oro för den mycket smala grusvägen med diken på var sida där vi var tvungna att backa ut bad jag Emelie att gå bakom bilen och ge mig anvisningar medans jag backade ut men det ville hon inte utan hon satt i bilen och kikade ut på passagerar sidan och sa hur jag skulle svänga medans jag svarade "Jag kan inte fortsätta mer dit då kör jag i diket" vilket hon insisterade på medans jag körde fast i diket. Så ut fick dom tre och knuffa på medans jag körde upp igen. Sen fick vi backa ut precis så som jag sa från första början. Ibland är jag förvånad över mitt tålamod. Jag var i alla fall hemma någon gång efter 4:00 .
Vaknade av att Therés ringde mig när klockan var närmare 14 och ville hämtas, skjutsas och hämta hennes bil. En mycket mer tacksam person att köra på i nyktert tillstånd men jag mådde skrot. Förkylningen är definitivt inte borta och dygnsrytmen är helt ur balans.
Jag vill härmed säga att jag inte kommer vara chaufför något mer. Inte fyllechaufför i alla fall för det är det värsta att köra runt på som finns oavsett hur bra kompisar man är.

Gott nytt år på er alla!

Året som gått i lite babbel...

I natt som var gick vi in i 2014. Jag gjorde det som en lätt grinig och ganska förkyld fyllechaufför. Men hur det kom sig tänker jag inte prata om i det här inlägget utan jag tänker nämna några större händelser för mig under 2013…

I januari var jag och min äldsta barndomsvän Therés i Egypten! Hela upplevelsen var ju inte precis jättebra, men vi bode på ett fint Hotel, solade och älskade Röda Havet, vad mer kan man begära av en solsemester i Januari. Vi hade i alla fall roligt och har en del minnen för livet från resan. Tillexempel hur vi missade bussresan till pyramiderna och inte kände oss sugna på att åka tillbaks till Egypten när vi åkte hem. Haha!

Under den här tiden och även när jag kom hem var jag i samtal med en bekant om att vara med honom och hans bror och starta upp en Subway restaurang med mig som platschef. Något jag är väldigt stolt över att ha tagit del av och att ha i mitt CV än om det blev väldigt kortvarigt då jag verkligen inte trivdes med jobbet. Så jag slutade självmant och började gå i terapi som inte gav mig värst mycket, började ifrågasätta vad jag vill syssla med i livet m.m. Under tiden så fick jag chansen att jobba som väktare 100 timmar under Stena Match Cup Sweden veckan i Marstrand. Det var intressant att träffa nya människor varje dag/natt, jobba natt och sist men inte minst pröva på något nytt. Det var dessutom första gången i mitt liv som jag inte var ledig på min födelsedag. Det var en grymt lugn natt och en kille som hette Hugo var den enda människan jag såg på flera timmar. 

Efter det här var jag officiellt arbetslös och fick på grund av hur jag mått p.g.a. jobb hjälp av arbetsförmedlingen med att hitta andra möjligheter för mig. Det slutade med att jag hamnade i ett program jag inte alls platsade i. Jag blev intryckt i ett rum med idioter och fick panik över hur lång vägen därifrån till ett arbete faktiskt kändes. Istället hoppade jag av och beslutade mig för att jag skulle söka jobb i Göteborg och flytta. Trots att jag har fler vänner i Stockholm och har köat på lägenhet där i flera år så väljer jag Göteborg. Jag är kanske galen!

Jag gjorde även min första tatuering i år. Ett porträtt av Dannii Minogue på mitt lår som jag är otroligt nöjd med. Samtidigt som jag utsmyckat min kropp har jag blivit väldigt medveten om att jag har gått upp i vikt och att kläder sitter tightare. Inte en så väldigt rolig insikt men jag ska komma in i en nyttigare livsstil när jag börjar jobba. Jag har försökt nu som arbetslös här i Charlottenberg men det har inte funkat när man har så mycket tid att göra av med. Jag har dessutom när det kommer till utseende gått från att vara rätt så långhårig till att bli lite av beroende av att vara kortklippt.

Min underbara vän Malin födde sin fina dotter Emeline i Juli och under hösten födde min barndomskompis och grundskoleklasskamrat Erika sin underbara dotter Ella som ska döpas på Söndag. Dessutom så delade Therés med sig av den fina nyheten att även hon blivit gravid, så i April kommer det ännu en underbar unge som jag måste komma hem och titta till emellanåt.

Strax efter att jag hade bestämt mig för att flytta till Göteborg sa jag upp lägenheten och började söka jobb. Ett tag har det känns rätt så lönlöst på distans. Men nu har jag fått ett halvtidsjobb och ska bli inneboende hos en kille. Det hela känns ju otroligt spännande och som att det kommer bli en kul upplevelse. Att klämma in mina saker i mammas förråd och lämna min lägenhet känns mindre kul dock. Just nu när jag är sjuk känns det otroligt tryggt att vara hemma, och tanken på att jag inte kommer ha mitt hem på ett tag gör mig uppriktigt ledsen. Jag hoppas verkligen att jag kommer hitta det jag söker. Vad det nu är?